Användarnamn:

Lösenord:

Glömt lösenord? / Help

Katedralen i Salisbury

En bild från katedralen i Salisbury. En fantastisk gotisk arkitektur och en magnifik byggnad.
5050 300 #FFFFFF

Lotus 49

En av världens vackraste formel1-bil! Lotus 49, fotograferad i Beaulieu.
1010 250 #FFFFFF

Kolibri - Machu Picchu

En kolibri, fotat på Machu Picchu 2012
1010 250 #FFFFFF
Lite om vad som pågår på vår horisont
/PMB

Senaste blogginläggPMB Webb

0

On the road again!

Idag så bär det iväg till Dresden via Tjeckien. Solen lyser från en klarblå himmel och temperaturen börjar lägga sig på den behagliga sidan. Vid gränsen mellan Österrike och Tjeckien så fick vi köpa en vignette för passagen genom Tjeckien. Och de var inte blyga för att ta betalt… Vägarna i Tjeckien har inte riktigt hängt med i utvecklingen. Det är väldigt mycket landsbygdskasande, med hastigheter pendlande mellan 60 och 80. Men eftersom vi är på semester och inte har någon tid att passa, så är det helt ok.
Det är inte förrän vi närmar oss Prag som vägnätets standard blir riktigt bra. Vi passerar snabbt förbi Prag, och kommer efter en bra resa fram till Dresden på eftermiddagen. Hotellet ligger mitt i stan, och det är inga som helst problem att hitta parkeringar. Efter incheckning och avlastning av bagage på rummet, så tar vi oss ner till den nya delen av stan. Denna del är som vilken storstad som helst. Gallerier, halvtaskiga fontäner och statyer, stora öppna platser. Väldigt könlöst och tråkigt. Känslan av att detta var DDR för 25 år sedan, känns avlägsen. Efter en god lunch, så uppsökte vi en bänk och satte oss ner och gjorde det som man brukar göra i en stad: Kolla in alla människor. Hur de rör sig, klär sig, pratar till varandra, pratar med varandra. Ganska fascinerande…
Vädermässigt så känns det som om det är på väg att rulla in en riktig värmebölja. Ska bli skönt.
Imorgon så ska vi, förhoppningsvis, upptäcka det riktiga Dresden.
0

Europas mörka historia

Idag så ska vi bege oss till Tyskland, och Berchtesgaden och Hitler’s Örnnäste. Känns lite sorgligt att lämna detta ställe. Hit kommer jag gärna fler gånger, för att vandra i alperna, INTE åka skidor! Vädret var väl inte det bästa, men det är som det är.
När vi skulle slå in detta på gps’en, så fick jag 2 vägalternativ. Givetvis så valde jag fel. Slutade med att vi hamnade i ett villakvarter i Salzburg som hade exakt samma vägnamn som vägen till Örnnästet!!! Förb…de, jä..a s...t! Med humöret långt ner i avgrunden och kallt och småregnigt väder, så lyckades vi till slut komma fram till ”vårt” Berchtesgaden. Och det var inte helt lätt eftersom det verkar som om befolkningen inte är så sugna på att annonsera om detta ställe som ursprungligen heter ”Ober-Salzburg”. Väl på plats så köpte vi oss en biljett och satte oss på en buss som skulle ta oss upp till toppen. Denna bussresa var…intressant. Vägens lutning är 26 grader, och slingrar sig som en orm på bergsväggen. När bussen svänger, så hänger hela bakänden av bussen över kanten. Det finns ett ställe man kan mötas på. Vanlig biltrafik är förbjuden på denna väg, enbart bussar tillhörande muséet är tillåtna att köra här.

Väl uppe på toppen, så får man gå 124 meter i en marmorklädd tunnel, fram till en mässingsbeklädd hiss som tar oss 124 meter upp till Örnnästet eller Kehlsteinhaus som det egentligen heter. Utsikten kan ni själva tänka er, och själva Örnnästet är idag en restaurang. På detta ställe tog Hitler emot prominenta gäster. Dock så sov han aldrig här eftersom det inte fanns några sovrum. Detta ställe var en gåva från Martin Bormann till Hitler. Den byggdes mellan 1938-1940. Det kostade 150 miljoner euro att bygga (med dagens pengavärde), och för det fick de inte ens ett sovrum! 3800 män jobbade med detta projekt, varav 10 dog under byggets fortskridande. Och när man står här, så fattar man inte hur de lyckades. Detta bygge pågick året runt. Det ironiska är att Hitler aldrig trivdes uppe i Kehlsteinhaus, eftersom han hade svårt för höga höjder.
När vi sen kom ner till parkeringsplatsen, så bestämde vi oss för att uppsöka ett museum på stället. Och åter igen så blev man paff! Platsen där vi stod hette förut Berghof. Här planerade nassarna den stora judeutrotningen, samt planeringen av kriget. Här bodde Hitler väldigt ofta och här hade Speer, Speer’s adjutant, Göring, Bormann m.m egna små hus. Och under hela området så är det bunkrar och katakomber som man får gå ner och titta på. Och samtidigt så blir man lite irriterad på sig själv att man inte hade gjort sin hemläxa och läst på innan man kom hit. En liten anekdot: När vi väntade på bussen som skulle ta oss ner till parkeringen, så träffade vi ett äldre par från USA. Han hette Adolph, och blev skickad till USA efter kriget som krigsbarn. Hans fru berättade att Adolf var ett väldigt vanligt namn på barn i Tyskland under andra världskriget. Inte för att de älskade Hitler så mycket, utan man fick från staten en gratis barnvagn om man gav barnet namnet Adolf. Men det gick inte att heta Adolf i efterkrigstidens USA, utan han bytte till Adolph.
Efter denna historiska sejour, så begav vi oss åter in i Österrike och Linz. Här sov vi bara över, för i morgon så ska vi iväg till nästa historiska mål, nämligen Dresden i Tyskland.
0

Toppkänning i Kaprun

Efter det att vi hade avnjutit frukosten, så var det dags att bege sig till Kitzsteinhorn som ligger 3200 meter över havet i Kaprun. Här ska vi besöka något som heter ”Top of Salzburg”. Eftersom vi alltid är ute i god tid till olika begivenheter, så var det bara vi och ett äldre par från Tyskland som skulle upp med linbanan. Eftersom jag inte är någon skidkille, så har jag inte haft det stora ”nöjet” att få åtnjuta möjligheten att åka linbana så många gånger här i livet. Insåg rätt snabbt att det var inget som jag egentligen hade behövt tråna efter, eftersom denna ”nära döden”-känsla bara är en olustkänsla som man kan vara utan.
Men, allt eftersom resan mot toppen fortskred, så började jag slappna av och kunde börja njuta av utsikten och känslan av att sväva så högt ovanför marken (dvs. de direkt dödande bergsmassiven nedanför, utifall den klena kabel skulle gå av …).
Anläggningen uppe på berget var helt magnifik. Man går ut på ett gretingsplan (flätad metalldurk så att du kan se heeeeela vägen ner), utsikt över hela alpmassivet, och virvlande snö och -1°C. Detta var så häftigt! Inne i byggnaden så finns det restaurang, bio, shop, mm. När vi kom ner till parkeringen så var det 26 °C plus. Från -1 till +26 på 15 minuter. Coolt!
Efter denna storslagna upplevelse, så körde vi till en mataffär och handlade lite fika. Därefter så åkte vi till ett ställe som heter Sigmund-Thun-Klamm. Här går man längs en träbro som är monterad längs en bergsvägg, som i sin tur går parallellt med ett stort, långtgående vattenfall. Riktigt häftigt!
Vid detta ställe så finns det också ett stort kraftverk, som jag gärna hade besökt. Men tyvärr så var det inget större bifall från resepartnern… I anslutning till vattenfallen, så ligger det också en litet park. Här hade vi en avkopplande picknick i det gröna.
Efter detta så åkte vi tillbaka till vårt hotell, och bytte om till lite mer oömma kläder och begav oss ut på en liten klättring i bergen i området. Som pricken över i:et på en fantastiskt skön dag, så blev det middag på hotellet och ett glas vin på vår stora balkong som avrundning innan sängdags.
Sidor:123456789...2223