Användarnamn:

Lösenord:

Glömt lösenord? / Help

Arkiv fr February 2016

0

Pre-Angkor

Idag så ska vi som sagt bege oss till "Asiens Paris" eller "Österns pärla": Phnom Penh, huvudstad i Kambodja. En stad som rymmer ca 3 miljoner människor.
Men innan vi kommer till Phnom Penh så kommer vi att göra några stopp längs med vägen.
Efter ca 1,5 timmes bussåkning från Siem Reap så stannar vi till på bron Spean Praptos i Kampong Kdei. Bron bygdes på 1100-talet och var en gång världens längsta stenvalvsbro, idag en av de få kvarvarande broarna från Khmertiden.

Efter detta så satte vi av mot ett ställe som heter Sambor Prei Kuk. Detta är ett område som turisterna inte riktigt har hittat. Än! Det är ett stort tempelområde som är belägen i en relativt tät djungel. Här finns ett hundratal tempelruiner, vissa ända från 600-talet. Här råder ett skönt lugn, och vi är i princip helt ensamma på detta enorma område. Dessa tempel som ligger här kallas för "Pre-Angkor". Tempelbyggnaderna påminner väldigt mycket om de som vi såg i Angkor, med den stora skillnaden att alla dessa tempel är byggda i tegel.

Efter lunchen så tog vi sikte på Phnom Penh. Men innan vi kom fram till stadsgränsen, så stannade vi till på en rastplats, där de serverade en lite annorlunda maträtt: Tarantella-spindlar! En i gruppen hade mod att prova på denna gastronomiska rätt, och tyckte den "hade ett sting av honung". Efter som jag inte provade, så får jag lita på hans smaklökar. Man blev lite fundersam när man såg alla dessa högar av spindlar: "Var fångar de dem", "Finns de kanske i min närhet", "Är det dags att bli lite nervös"? Yerk.
Efter incheckning på Phnom Penh Hotel (ett fantastiskt fint hotell), så drog vi iväg för att återigen avnjuta en middag från det asiatiska köket (inga Tarantellor!). I morgon ska vi göra en tidsresa tillbaka till det grymma 70-talet i Kampuchea och Pol Pot's grymheter.

0.0/60votes
Voting statistics:
RatePercentageVotes
60%0
50%0
40%0
30%0
20%0
10%0
0

En dag på landet

Klockan 0800 så plockade bussen upp oss och körde oss till den lokala cykeluthyraren, för idag så var det dags för en cykeltur på landet! Jag la vantarna på en cykel med ett chopperliknande stuk. Man vill ju köra ståndsmässigt 🙂 ! Väder och temperatur var helt perfekt, när vi trycker hjälmen på huvudet och grensla cykeln.
Vi beger oss ut på en lite stenig och grusig väg. Tanken är att vi ska cykla en mil ungefär, till en by som heter Wat Svai. På vägen dit så stannar vi till hos hälsar på hos en familj.
När vi väl kommer fram till byn så besöker vi det helt magnifika buddhistiska templet med dess vackra, utsmyckade väggar som återspeglas på ett enastående sätt i solljuset.

Vi passar på att gå genom byn och "kolla läget". Det är en mysig och lugn atmosfär som vilar över samhället längs Siem Reap-floden. Hittills så har det varit en riktig toppendag!
Men nu så är det dags att lämna Wai Svai. Denna gång så tar vi bussen, för vi ska ta oss till ett färjeläge och ta oss ut på Sydostasiens största sjö, Tonie Sap.Förhoppningarna är högt ställda, eftersom vi ska ut till en by som ligger och verkar mitt ute på sjön. Byn har både kyrkor, skola och marknader!
Turen ut till det lilla fiske-samhället tog runt 20 minuter. Vi cirklade runt lite och kollade in de olika byggnaderna som är uppbyggda på, typ, flytbryggor gjorda på bambu. Vi gick ombord på en båt som fungerade lite som ett snabbköp/souvenirbutik. Här fanns det mesta att köpa. Vad vi inte var beredda på, var de små fångstburarna med stora malar och krokodiler! Det hade man ju ingen aning om när man åkte ut med de små båtarna, att krokodiler är en del av faunan i sjön! Kändes lite olustigt att stå och titta ner på ett gäng krokodiler, 1 meter från tåspetsarna...

Efter det att vi kom tillbaka till "färjeläget", så bar det av till lunch inne i Siem Reap. Efter lunch så gjorde vi ett besök på en hantverksinrättning, där man gjorde olika buddhainspirerade skulpturer i sten, glas och tyg. Fantastiskt duktiga konstnärer!

När vi var klara med detta ställe, så gick vi up på marknaden i stan och passade samtidigt på att ta oss en kopp kaffe. Värmen börjar nu att krypa upp rejält, så man orkade inte gå runt allt för länge.

Efter en dusch på hotellet, så var vi redo för att gå ut och äta. Och det är en viss känsla att sitta UTE och äta mitt i den svenska vintern (även om man befinner sig på andra sidan jordklotet). I morgon så är det dags för omgruppering till det som en gång kallades "Österns pärla": Phnom Penh!

0.0/60votes
Voting statistics:
RatePercentageVotes
60%0
50%0
40%0
30%0
20%0
10%0
0

Till Khmerernas gamla rike... Angkor!

Idag så blev det tidig frukost. 0600 stod vi likt utsvultna tyskar vid insläppet till frukostmatsalen, för 0730 så skulle bussen avgå från hotellet och ta oss till denna resas absoluta höjdpunkt: Angkor! Denna tempelstad som har sina anor från 860 efter kristus, då den fungerade som huvudstad och religiöst center i Khmerriket. Angkor består av över hundra tempel. Hela Angkor-området är lika stort som hela Los Angeles (192 kvadratkilometer). Här bodde och levde det runt 1 miljon människor. Bara i det stora templet Angkor Vat så levde det 80 000 människor.

Området är gigantiskt stort, och det är tempelbygnader lite överallt. Dekorationerna på stenväggarna är helt magnifikt uthuggna, med en millimeterprecision överallt. Det måste ha varit en fantastisk syn att få se hela Angkor i sina prakts dagar, med de guldbladsbelagda tempeltopparna, de juvelprydda tempelförmaken, färgsättningarna av alla de uthuggna tempelfasaderna, de 400 elefanterna som drog stenarna fram till templen. Angkor är absolut ett av världens under (även om det inte räknas dit).

På vägen till det största templet, Angkor Vat, så stannade vi till vid det ofullbordade templet Ta Keo. Sägnen säger att detta tempelarbete pågick under 30-40 år. En natt så rullade det in ett rejält åskväder och en blixt slog ner i templet. Detta tolkades som ett tecken från gudarna att de inte gillade detta tempel. Därmed så stoppade man upp arbetet, och förflyttade sig till ett annat ställe och började om på nytt...

Efter besöket vid Ta Keo, så gick vi in genom den bakre porten till Kambodjas nationalsymbol, Angkor Vat. Detta 1300-talskomplex var tillägnat hinduismens gud Vishnu. Det är en häftig känsla att ta sig genom detta område som naturen i mångt och mycket har tagit tillbaka. Träden växer rakt igenom och utanpå husen. Vi gick upp i templets övre våning, och fick en härlig vy över hela området. Det är stört omöjligt att hinna ta in allt man ser. Ska man hinna gå över hela området, så behöver man minst en vecka. Och den tiden har vi tyvärr inte!

Efter 6 underbara timmar på denna plats, så åkte vi nöjda och belåtna tillbaka till vårt hotell. JAg tog tillfället i akt och körde en löprunda i gymmet. Efter duschen så blev det ett glas vin på balkongen, för att därefter åka in i stan för att avnjuta ännu en delikat middag.

0.0/60votes
Voting statistics:
RatePercentageVotes
60%0
50%0
40%0
30%0
20%0
10%0
0

Nästa mål...Kambodja!

0815 så stod bussen och väntade på oss för att ta oss till Luang Prabang Airport. Efter det att den sedvanliga incheckningsproceduren var avklarad, så kunde vi gå ombord på Lao Airways propellerplan som ska ta oss till Pakxe.
Här är vi tvungna och mellanlanda innan vi kunde lyfta och sätta av mot Kambodja och Siem Reap. Mellanlandningen gick till som så, att vi fick lämna planet och gå in och sätta oss i transferhallen, för att 15-20 minuter senare gå tillbaka och sätta oss på våra tidigare platser.

Att komma igenom visumbyråkratin och säkerhetskontrollen i Siem Reap tog sin lilla tid (väldigt överdriven process, för ingen bryr sig egentligen. Det kostar några dollar och så får man ett antal fina stämplar i sitt pass).
Bussen stod och väntade på oss för att ta oss in till stan. Hotellet vi ska bo på håller en mycket hög klass.
Efter det att vi fått vårt rum, så begav vi oss ut på stan en liten runda. Och nu inser man hur lugnt och skönt det var i Laos. I Laos så gick allting lite långsammare: mopederna gick inte så snabbt, människorna stressade inte, bilarna tutade inte och alla man mötte och såg var alltid lika glada, och skrattade ofta. Kort sagt; De verkade lyckliga och tillfreds!
I Kambodja är det precis likadant, fast tvärtom! Ska du korsa en gata, så gör du det med livet som insats. Det går inte att stå vid sidan av och vänta på en lucka i trafiken, utan det är bara till att gå ut i vägen och utan någon som helst tvekan, trampa på. Du kan ju för säkerhets skull sätta upp handen som ett "Stopp", och hoppas att bilarna och mopederna stannar.
Nåväl. Vi lyckades med vårt uppdrag (inhandla lite vin!), och samtidigt ta oss tillbaka till hotellet. Efter en dusch, så bjöds det på buffé på hotellet. Och vilken buffé!!! Här fanns allt man kan tänka sig, och kockar fanns det "utposterade" som wokade åt en. Man pekade på de ingredienser man önskade ha, och kockarna såg till att det blev mat av det hela. Det var SÅ gott!

Och som underhållning till maten, så bjöds det på kambodjansk folkdans/musik. Fint men inte "my cup of tea" Inte riktigt rock'n'roll, om man säger så...
0.0/60votes
Voting statistics:
RatePercentageVotes
60%0
50%0
40%0
30%0
20%0
10%0
0

Egentid...

Idag var det egentid hela dan! Vi började med en långfrukost, och därefter så blev det en upptäcktsfärd i den stora parken som tillhör hotellet. Sen äntligen! Så blev det dags för ett fyspass i gymmet, med löpning, crosstrainer, styrketräning och en sådan där fantastisk massagemaskin som man står på och får varenda valk i gungning! Detta var precis vad kroppen behövde.
Efter duschen så blev det lunch i den fina restaurangen på hotellet. Och idag blev det gammal, hederlig "Biff Stroganoff". Skönt break från all traditionell Laos-mat.

Ompackning av väskor stod sedan på schemat innan vi tog bussen in till stan. Här gick vi upp på en stor höjd som heter Phou Si Hill och fick möjlighet att se över hela Luang Prabang. Fantastisk utsikt!
Vi tog oss ner i sakta mak, och drog oss så sakta ner mot Mekong-floden och sökte upp restaurangen vi besökte igår, för att återigen avnjuta en middag ute under bar himmel. Tyvärr så var inte vädret riktigt med oss idag. Det var ganska blåsigt, och fleecen åkte på. Men! Som svensk så bangar man inte för en middag utomhus i februari 🙂 !

Efter middan så rörde vi oss upp mot huvudgatan, där nattmarknaden hade startat i gång. Vi gick runt och kollade in utbudet, och gjorde något litet inköp.
Cafe Latte stod näst på "todo-"listan. Vi hittade ett litet mysigt café, där vi satte oss och kollade in människorna som var ute och gjorde stan. Alltid lika kul att bara sitta och vara åskådare, och titta på folk.

Efter det att latten slunkit ner, så kände vi oss nöjda med denna kväll. Vi tog en buss tillbaka till hotellet för de sista förberedelserna. I morgon så lämnar vi Laos och tar sikte på Kambodja
Måste säg att jag tycker väldigt mycket om Laos. Trevliga och glada människor som vet hur man INTE ska stressa! Laos må vara ett av världens mest underutvecklade länder, men det är ett genuint land som ännu inte har påverkats alltför mycket av västerländsk "kultur" och "seder". Man får en känsla av att människorna här är lyckliga!

0.0/60votes
Voting statistics:
RatePercentageVotes
60%0
50%0
40%0
30%0
20%0
10%0
0

Uppe med munkarna

Väckarklockan drog i gång kl.0500! Ingen rast, ingen ro. Upp ur sängen, klä på sig och direkt ut till den väntande bussen. Detta är en speciell morgon: För första gången så ska vi få följa med och se munkarnas morgonrunda. Detta är en rit som munkarna utför varje dag, men för en nordbo så ter det sig ganska exotiskt. Munkarna går alltså en runda i stan och får allmosor av medborgarna, i form av mat. Denna mat delas sen bland munkarna och ska ätas upp innan 1200. Därefter så får de bara dricka vatten.
Kvinnorna går upp klockan 0400 varje morgon!och lagar maten som ska lämnas till munkarna. Hela huvudgatan var belamrad med människor, framför allt kvinnor som ska överlämna sina allmosor till munkarna. Måste tillstå att det ligger en nästan magisk, förväntansfull stämning över hela gatan, så här innan munkarna kommer.
Strax efter 0600, så börjar munkarna slå på en stor trumma som då är "startskottet" för morgonvandringen. Stämningen är dämpad och de flesta står still och tittar på (förutom lite kineser som far runt som speedade turister de är).

När munkarna har gått sin runda, så drar vi oss ner mot en tvärgata. Här är det då dags för morgonmarknaden att ta sin början. Återigen så är det kvinnorna som ligger i, och plockar upp sina stånd med dagens utbud som de hoppas kunna sälja. Här är det fisk, kött, ris, grönsaker, frukt m.m. En fröjd för ögat! Och det sköna med att gå på marknad i Laos är att de inte skriker och gapar och försöker överrösta varandra med sina varors förträfflighet, som det annars brukar vara.
Här plockar man upp det man har, lägger fram det snyggt och prydligt och sen sätter man sig eller gå runt lite grann för att kolla av läget.
Sen när förmiddagsmarknaden är över, så förbereder man sig för nattmarknaden! Då plockar man ner sina stånd, plockar ihop sina varor och flyttar upp till huvudgatan. Från 18-23 så är det nattmarknad som gäller! Då stängs huvudgatan av för all trafik. Då kan man fritt spankulera runt och titta och kanske shoppa något.

Efter morgonmarknaden åkte vi tillbaka till hotellet för att äta frukost och plocka upp de som inte ville följa med på morgonen.
Så klockan 0900 avgick bussen, och satte kurs mot vattenfallen Khouang Sy. Vi gjorde ett stopp på en risodling, stannade till i en by med Hmong-folk. Här fick vi se en shaman som utförde en rit på grund av att en flicka i byn inte var frisk. Då plockade man fram en liten gris, surrade dess ben och mun och så utförde shimanen en besvärjelse med lite sång och "skrammel". Därefter så skar man halsen av grisen, tömde den på dess blod och sen tog man hand om köttet. Förhoppningsvis så blev flickan frisk efter detta...
Därefter så åkte vi iväg till en annan by, som har en lite högre status, nämligen till Khamu-folket. Khamu och Hmong är bergsfolk. De odlar framförallt opium uppe i bergen. Detta är något som regeringen i Laos vill stoppa, och försöker få dem att i stället odla kaffe. Samtidigt så flyttar man ner många familjer, ner till byar och städer för att sätta dem i utbildning och därigenom skaffa en bredare förståelse för jordbruk.

Efter dessa besök så satte vi av mot vattenfallen. Det var MÅNGA vattenfall...Här kunde vi också se några svartbjörnar som lufsade runt. Området runt fallen är otroligt vackert, och avkopplande. Väl värt ett besök!

Lunch stod näst på agendan. Denna intogs inne i stan. Därefter så åkte vi tillbaka till hotellet för lite egentid. Denna tid nyttjades i och jämte poolen. Sweet...
Klockan 19 så var det dags för middag. Denna gång så blev det en restaurang precis vid Mekongflodens strandkant. Underbart att kunna sitta ute och äta i t-shirt den 5 februari! Denna restaurang hade, enligt mig, den hittills bästa maten på resan. Mätta och belåtna åkte vi sen tillbaka till hotellet.
0.0/60votes
Voting statistics:
RatePercentageVotes
60%0
50%0
40%0
30%0
20%0
10%0
0

Sabaai-dii, Laos!

Efter en djup natts sömn, så satt det bra med en riktig hotell frukost! Kl.0900 så hämtade bussen oss för transport till "vår" båt på Mekongfloden. Båten hade förärats med det slående namnet "Mekong-Titanic". Känns tryggt...
Vi tuffade iväg på en 2-timmars färd längs floden. På vägen så stannade vi till vid en liten by, som kunde stoltsera med ett eget whiskydestilleri! Det kändes lite udda... Men nu ska man inte ta det alltför allvarligt, eftersom i princip all vätska som innehåller alkohol faller under epitetet whisky. Som smaksättare till denna "whisky", så är det inte rökt malt utan ormar och skorpioner!

Och smaken på denna whisky? Tja. Som en lite sämre version av en hederlig, svensk finkel eller en häxblandning á la "blanda ihop resterna från barskåpet". Och nej, jag köpte ingen flaska.
Efter detta besök, så åkte vi vidare till de så kallade Pak Ou-grottorna. Detta är en för buddhisterna helig plats. Det är en stor grotta, som är utsmyckad med hundratals buddhafigurer i alla dess former. När man går runt här inne så känner man lugnet och den harmoni som i mångt och mycket är signifikativt för buddhismen. Ett mycket uppskattat besök.
Lunch intogs efter detta på en restaurang som var lokaliserad på andra sidan floden.

På återresan tillbaka på floden mot Luang Prabang, så fick vi se 4 stycken elefanter bada i floden. Majestätiskt! Med det enformiga stånkandet från båtmotorn och den svala vinden i ansiktet, så blev ögonlocket väldigt tunga och det blev en skön tupplur innan vi kom fram till bryggan för avstigning.
Nästa stopp var ett litet "pappersbruk", där vi fick följa processen som användes för att framkalla papper under bar himmel. Ett riktigt hantverk!

Efter detta så begav vi oss till ett ställe som heter Ock Pop Tok. Det är ett fairtradecenter för hantverk, textil och design. Detta center startades upp av en engelsk kvinna, som ville försöka rädda och utveckla det hantverk som det är med att framställa silke och sedan väva det. Denna teknik höll på att falla i glömska, och som hon med all heder har tagit till sig och utvecklat med stor hjälp av lokalbefolkningen. Priserna på deras produkter var ganska höga, men med tanke på det oerhörda arbete som ligger bakom varje produkt så var det värt varenda krona! Fantastiska färger och mönster.

När mörkret Efter detta så begav vi oss tillbaka till hotellet för att "pudra näsan" innan det var dags för middag inne i stan. Restaurangen ligger precis vid Nam Khan-floden, och köksmästaren på denna restaurang kommer från Frankrike. Med tanke på att Laos en gång i tiden tillhörde Frankrike, så är staden präglad av den franska arkitekturen. Laos ingick ju i det som förr kallades Indokina, och Luang Prabang var också under långa perioder Laos huvudstad från 1300-talet och fram till 1563, då det bestämdes att Vientiane skulle ta över som landets huvudstad.


När mörkret började lägga sig över staden, så tog vi bussen tillbaka till hotellet för att ladda batterierna för morgondagen.
0.0/60votes
Voting statistics:
RatePercentageVotes
60%0
50%0
40%0
30%0
20%0
10%0
0

Mot nya breddgrader

Eftersom resan skulle ta sin början från Arlanda, så åkte vi upp till Stockholm dagen innan och sov över hos Andreas. Taxin plockade upp oss kl.0600, och efter sedvanlig incheckning så blev det lite fika innan vi äntrade Qatar Airlines flyg för avgång 0940.
Första stopp på resan blev Doha i Qatar. Resan hit gick utan problem. Efter 3 timmars väntetid, så var det dags att sätta av mot Bangkok (i ett HISKELIGT stort plan!). Resan till Bangkok tog 6 timmar, och här fick vi sitta av ytterligare 3 timmar av våra liv innan vi kunde boarda på ett propellerplan som tog oss till Laos och Luang Prabang.
Innan vi fick komma genom passkontrollen, så fick vi ansöka om visum. Och många fina stämplar blev det i passet!

När all formalia var avklarad, så mötte vår guide upp oss och såg till att vi kom helskinnade fram till vårt hotell Villa Santi Resort. När vi åkte genom staden, så tänkte jag först:" Vad har vi gett oss in i? Vad är detta?" När vi väl kom fram till hotellet, så började jag så smått omvärdera mitt omdöme. Hotellet visade sig vara ett riktigt höjdarställe, som också inkluderade en underbar park/trädgård/badanläggning.
Efter det att hotellincheckningen var avklarad, så begav vi oss ut på stan, åt lunch och besökte det kungliga palatset plus ett antal buddhistiska tempel. Efter detta så begav vi oss till floden Nam Khans flodbädd. När monsunregnet sätter igång, så stiger floden mellan 10-12 meter! Det är svårt att visualisera detta när man står och ser det på plats.

Samtidigt som solen sänkte sig över staden, så passade vi på att äta middag. Vi var tillbaka på hotellet vid 20-tiden och 10 minuter senare så slocknade vi. Vi har då varit vakna i totalt 34 timmar, så det blev "lights out" väldigt snabbt.
0.0/60votes
Voting statistics:
RatePercentageVotes
60%0
50%0
40%0
30%0
20%0
10%0